Mystery of life

Jag vill vara tjejen.

Jag vill vara "hon"
Tjejen som får fjärilarna att dansa i magen.
Tjejen som får vara med.
Tjejen som aldrig är ensam.
Jag vill känna mig behövd.
Jag vill ha det omöjliga, ständig bekräftelse.
Jag vet att ingen får det, men jag vill.
För det mesta är jag glad, lycklig.
Lycklig med att äntligen vara den jag vill.
Lycklig med att vara Allis.
Men ibland, som ikväll, är jag rädd.
Rädd för att alltid vara ensam, rädd för att aldrig vara "hon"

Här är anledningen till varför jag så sällan dricker. För 4 år sedan mådde jag inte bra. Känslan finns där fortfarande ibland & naffsar mig i hälarna. Det blir värre med alkohol. Rätt sällskap & kvällen blir underbar. Men ibland när jag blir ensam & alkoholens efterverkningar finns kvar då är hålet närmare än någonsin. Då är jag ensam & det är den värsta känslan i världen. Jag tackar mina vänner av hela mitt hjärta för att ni står ut med mig. Jag vet att jag sällan pratar om det som har varit & att jag inte alltid mår så bra men ni ska veta att jag behöver er & att ni är det bästa i mitt liv!
Nu ska jag sova. I morgon är en ny dag & när jag vaknar kommer jag återigen vara mitt glada jag...