Dag tre...

... med nutrilett. Och det går bra faktiskt! I går eftermiddag och kväll var jag visserligen bitter som utav helvete men det hade jag väntat mig. Vissa bieffekter har uppenbarats;
- Hungerkänslan såklart!
- Humöret, även om det är mycket bättre idag!
- Jag fryser jättemycket och är iskall om händerna.
- Sömnen är det lite sådär med men ändå helt okej.
- Energin är låg.
- Koncentrationsförmågan har ju varit bättre.
Men trots det går det faktiskt över förväntan. Nyckeln är att hålla sig sysselsatt. Igår kom jag på den briljanta idéen att göra situps varje gång jag kände mig hungrig för att lura hjärnan att suget i magen beror på mjölksyra och inte hunger. Det funkade faktiskt. Förutom att jag har världens träningsvärk idag då. Men det fyller ju också en funktion.
Frida och Tomas var förbi en sväng och kollade in min lya, sen guidade jag dem till ishallen där de skulle se en hockeymatch. Jag promenerade in till stan igen och tog sedan bussen ut till mig. En del promenader blir det. Jag och Aina är duktiga och är ute varje morgon. Jätteskönt, jag kommer verkligen igång ordentligt! Hoppas vi inte lägger av efter ett tag sådär som man brukar. Men det tror jag faktiskt inte...
Jag har siktet inställt på den där snygga kavajen och, jävlar i mig, jag ska klara av det här!!!

Det är dags nu.

Att inte träna och vinterns alla myskvällar med alla tillbehör har inte varit vidare bra för midjemåttet. När vårjackan åker fram och jag måste ta ett djupt andetag för att kunna dra upp dragkedjan då måste något göras. Något extremt. Så nu är det Nutrilett som gäller. I minst 15 dagar. Och därefter nedtrappning och jag ska följa Nutriletts återgångsprogram till punkt ock pricka. Ingen mer tjockis-Allis. Mitt misstag tidigare har varit att jag direkt efter kuren återgått till att äta som jag brukar. Inte konstigt att man går upp allt på en gång då. Nu har jag googlat, pluggat och läst på. Jag har en plan. Med bara ett undantag; lördagen den 9:e april. Då är det oxfilé. Kan inte missas. Men det får bli en liten portion. Så bered er på att jag kommer vara grinig, bitchig och en allmän plåga den närmaste månaden. Jag är förberedd på det men jag ska härda ut. Belöningen kommer bli den där snygga kavajen med trekvartsarm på H&M. Så snälla, hjälp mig. Slå mig hårt om jag ser ut att stoppa mat i munnen. Stort ajabaja på det!


För övrigt så hänger fortfarande låset kvar på dörren till tvättstugan. Så ingen tvätt idag heller. Fan! Jag ringde hyresbostäder i morse men det har ju inte gjort någon nytta. Får ringa imorgon igen om det hänger kvar då. Jag måste verkligen tvätta!

Började en ny delkurs idag, metod. Närmare bestämt sociologisk metod. Vilket är en stor skillnad från psykologisk metod. Psykologisk metod lägger vikt vid att göra ett bra arbete med validitet och rimliga slutsatser. Inom sociologin värdesätts ordbajseri. Mycket ordbajseri! Ju fler ord du kan säga utan att säga någonting desto bättre. Jag kommer troligtvis avlida. Nästa termin när jag ska skriva kandidatuppsats i psykologi och således gå en massiv metodkurs med Andrejs kommer jag troligen gråta av tacksamhet och lova att aldrig, aldrig mer flörta med sociologi. Jag har upptäckt att jag är ett stort fan av struktur, kvantitativ metod och SPSS.
Jag och Stinne la upp grunden för B-uppsatsen som ska skrivas i maj. Vi formulerade fem hypoteser som kommer kräva t-test och korrelationer. Jag längtar...
Allis <3 SPSS

Grrrrr

Dagens mest störande moment; någon idiot har inte tagit bort sitt tvättlås från tvättstugedörren så jag kan inte tvätta! Antingen skiter personen i bokningssystemet och tvättar som han/hon behagar eller så har personen glömt bort att han/hon tvättar. Eller så ligger han/hon medvetslös/död i sin lägenhet och då kommer jag ångra att jag skrev detta inlägget. Jag har varit och ringt på hos personen i fråga men det är ingen som öppnar. Sjuuuukt störigt!

I helgen har jag varit hundvakt åt Kira. Aina och David har flyttat till sin nya lägenhet så jag tog den lätta biten och ställde upp som hundvakt. Det gottgjorde jag idag med att hjälpa till med flyttstädningen i den gamla lägenheten.

Pratade med familjen i förmiddags och fick för första gången se Ebba ta sina första steg utan stöd. Snacka om att moster blev stolt. Men kanske inte lika stolt som Ebba som flinade så alla två tänderna syntes. Hon är bra söt den tjejen. Jag saknar henne, saknar hela familjen. Har inte varit och hälsat på sedan i slutet på februari och det dröjer en och en halv vecka tills jag ska åka dit. Då ska vi sörja min födelsedag med lite oxfilé och förhoppningsvis lek på trädgården i solskenet.

Årets sommartid välkomnades med ett lätt snöfall. Kul att vissa saker aldrig ändras. Som att det alltid snöar. Men det är åtminstone ljust ute och klockan är över 19. Det är ju bra. Även fast jag blir lätt förvirrad och inte riktigt hänger med. Har glömt bort allt vad middag heter, den brukar ju intas i mörker. Men jag får försöka ställa om och hänga med...

Äntligen!

Det är svårt att förstå att det i söndags såg ut så här:

och idag, fyra dagar senare möts jag av det här på väg till biblioteket:
Tiden verkligen rusar ibland. Det är skönt att känna solen värma, äntligen. Helt plötsligt känns livet inte så hårt. Jag var hos Lottie idag, hon sa att mina ögon lyste. Ja det är ju sol och varmt ute, svarar jag. Så enkelt är det ibland.
Sitter i biblioteket nu. Igen, ja jag vet, mitt liv är så fyllt av nya spännande nya saker. Inser att jag inte kommer bli klar med den sista hemtentan idag så jag får återvända hit igen imorgon. Sen tänker jag ta helg. Med sovmorgon! För det förtjänar jag lite...
Fick förresten svaret på cellprovstagningen idag, det visade på små cellförändringar, vilket inte är helt ovanligt tydligen, så jag ska tillbaka om sex månader igen. Jag och mina celler är visst inte helt överens nuförtiden! Det har iaf slutat göra jätteont på ryggen. Däremot kliar det som tusan, jag tror jag har fått utslag av tejpen. Liiite svårt att byta den själv. Jag har inte så långa armar.
Nä, nu försöker jag bara fördriva tid för att slippa skriva på den där tentan. Skärpning!

Dysplastiskt Nevus

Efter stränga order från mina systrar och även pappa så tog jag mig upp på hudmottagningen för att kolla över alla mina leverfläckar. Båda mina systrar har fått ta bort leverfläckar som har haft cellförändringar. Eftersom båda har haft det räknas det som ärftligt vilket gör att hela familjen borde vara extra försiktiga. Jag tänkte nog att de skulle kolla lite på alla mina fläckar, humma lite och påminna mig om att använda solskyddskräm. I stället ville hon plocka bort två på ryggen på en gång, jag har en i ansiktet som också måste bort men den ville hon inte ta själv pga. risken för ärr. Så det blev en remiss till öron- näsa- hals istället. Jag tycker hon hade kunnat skicka mig till plastikkirurgen istället så hade de även kunnat ta de andra i ansiktet som jag faktiskt vill bli av med. För det som ska bort är ju självklart inte ett av dem.'

Om analysen visar på cellförändringar får jag komma tillbaka och skära bort lite till. Jag tror att det kommer göra det, inte så att det är malignt men samma som systrarna; ett förstadium till malignt. Skönt att bli av med dem innan sommaren i alla fall... Däremot är det mindre skönt just nu, börjar bli väldans trött i ryggen av att inte kunna luta mig bakåt, då gör fanatastiskt ont.
Lite synd om mig idag, för en gång skull har jag inte mig själv att skylla. Eller jo, jag hade kunnat låta bli att gå dit... Men jag har åtminstone inte lekt själv med kniven!

Kärlek vid första ögonkastet?

Satt på biblioteket och skulle skriva på en av hemtentorna idag. Det gick sådär. Mr Snyggast på Campus valde att denna dag sitta mitt emot mig. Nej, jag vet inte vem han är. Helt plötsligt satt han bara där och all motivation jag tidigare känt för hemtentan var som bortblåst och istället ersatt av en längtan efter att bara stirra, sucka och rita små hjärtan i blocket.
Han var det snyggaste jag har sett på länge och får väl säga Tack du okände snygging för att du valde att förgylla just min dag.
Ja, lite galen får man bli ibland. Jag tror inte han märkte att jag stirrade. Och kanske dreglade lite. Han var för upptagen med att vara snygg. Lyllos han!

Solsken..

är precis vad jag behöver idag! I går var det mulet under min promenad och sedan satt jag inne i lägenheten resten av dagen. Blev kanske inte så mycket plugg som jag hade tänkt men en hel del Skype. Pratade med Lelle och sedan hade jag eftermiddagsfika med familjen i Kalmar. Skype är bra skit! Det känns som om jag inte är så långt borta då. Eller som om alla andra inte är så långt borta, beror på hur man ser det! Fick dessutom tag på säsong 1 av Legend of the seeker så det blev ganska sent igår! Tog mig en sovmorgon ända till 10 idag. Får ju passa på när vägarbetarna har ledigt, imorgon blir det att vakna 07:00 igen. Kanske borde fundera på att köpa öronproppar? I alla fall vaknade jag till strålande solsken! Dock ligger det en massa snö men det får man försöka ignorera!

Är inte lika bitter idag som i fredags. Jag har fått sova, jag klarade tentan, inge nya knivincidenter och finnen på hakan har utsatts för biologisk stridsförning och är numera ett monstersår istället. Dock har jag två nya skavsår men man kan ju inte få allt här i livet!
Nu ska det pluggas, skrivas och läsas så att jag med gott samvete kan se några avsnitt av Legend of the seeker till!

jag borde ha stannat i sängen idag...

Aina fyllde ju år för ett par dagar sen. Då fick hon massor av blommor, så många att hon och David inte har plats för dem själva. Så hon kom hit med en vas.

Hel plötsligt doftar lägenheten tulpaner och vårkänslorna börjar spritta i tårna. Visst för att det var ganska kallt, grått och blåsigt ute. Men ibland tittade solen fram så varför inte ta en promenad? Jag kom bort till SSS när det började snöa. Jippie. Men det lägger sig åtminstone inte tänkte jag. Hahaha, Allis, universum hatar ju dig! Klart det lägger sig. Det här var vad jag vaknade till i morse:

Förutom det så väcktes jag av att min vänner som älskar att gräva, hacka och spränga var tillbaka. 07:00. Ingen som försover sig här inte. Dessutom har en monsterfinne grävt sig fram under natten och satt sig lägligt på hakan. Så nu är hela läppen svullen. Häromdagen skulle jag steka hamburgare. Men de är ju frusna och sitter ihop. Det bästa är att ta en kökskniv och sticka emellan och försöka bända isär dem. Vi har alla gjort det... Inte alla slinter och sätter kniven mitt i handen. Och det är inte första gången jag gör så. Nu har jag en konstig känsla i lill- och ringfinger. Eller snarare brist på känsla, fingrarna känns alldeles bortdomnade. Risken är att jag råkade kapa en nerv. Har jag tur är det bara svullnaden som trycker på nerven och då går det snart över. Men sen när brukar jag ha tur?
Och så var det ju den här tentan jag ska göra idag...

Jag tror jag kryper ner under täcket och försvinner in i min egna lilla värld. Där finns inga knivar, grävmaskiner, tentor, snöstormar, eller finnar.

Som en dröm

Sitter och pluggar med lätt panik. Eftersom jag är en klantskalle och inte skriver upp allt jag borde hade jag missat att det är en tenta i rättspsykologi på fredag. och två inlämningsuppgifter på ca 10 sidor vardera som ska vara inne nästa fredag. Ovanpå allt detta har jag en hemtenta i kriminologi. Så ja, lätt panikslagen. Det är tur jag inte har planerat något i helgen förutom bowling på fredag kväll. För jag kommer bli sittande i biblioteket fram till nästa fredag.

Har snöat in mig på Fantomen på Operan (igen). Speciellt en låt lyssnar jag på om och om igen. Raderna; Let me be your freedom Let daylight dry your tears I´m here, with you, beside you To guard you and to guide you måste vara bland de vackraste meningarna som skrivits. Hela låten är fantastiskt fin (all I ask of you heter den för er som undrar) Trots att jag är ganska bestämd med att aldrig ha ett förhållande kan jag ibland längta efter någon som säger så till mig. Men jag vet att det är en saga, så lätt är det aldrig på riktigt. Men hey, en flicka måste ju få drömma!
Och drömma är jag bra på... Jag har alltid haft svårt att leva i verkligheten. Men det är för att min värld är så mycket bättre. I min värld skapar jag happily ever -after-slut där det inte finns några, i min värld är det jag som bestämmer och vi vet ju alla vid det här laget att jag vet bäst. Jag önskar att jag kunde få vara i min värld för evigt så jag slapp den där dystra verkligheten där tentor förstör en hel helg och där vi bara ser lyckliga slut i Disney-filmer.
Ja, jag är bitter! Men å andra sidan har jag inte blivit sådan av mig själv. Det finns bra saker i mitt liv, de gömmer jag undan och plockar fram när jag är min värld. Som alla mina vänner som är så långt bort. Eller resan till Vegas, min familj och världens mest fantastiska syskonbarn. Så länge jag har dem i min värld kan inget ont hända. Alla borde leva i min värld!

Partyyyy!

Det krävdes en rejäl bakfyllesöndag för att påminna mig om varför jag dricker så sällan. Nu hade jag åtminstone turen att lördagens fest var värd mödan. Aina fyllde 25 och hennes syster Pia och pojkvän David hade anordnat en födelsedagsfest. Jag, Mikaela, Mylene oxh Pia hade uppdrag att sysselsätta Aina under dagen så vi tog med henne till Kosta Boda art hotel och deras spa-avdelning. Det var superfint och hur mysigt som helst! På kvällen blev det då fest och ett antal glas vin. taxi hem, fyllemat på Statoil och sen var jag och Mikaela hemma hos mig. Vi satt och snackade tills någon av oss, minns inte vem, får en strålande idé; vi blir jättefulla! För vi var ju inte jättefulla redan. Nääää vi öppnar en flaska Baccardi Mojito och börjar skåla. Ingen bra idé!!!

Men förutom bakfylle-döden igår så var det en outstandning helg! Tack alla för det!

Fotsvett...

... är tydligen något jag drabbas av nu när det råkar vara ett par plusgrader. Kan också bero på en relativt rask promenad runt sjön. Hur eller hur luktar det rent ut sagt för jävligt! Jag velar mellan att ta en dusch eller bara byta till ett par tjocka strumpor som lukten ej kan tränga igenom. Även om alternativ ett verkar vara det smartaste i sammanhanget tror jag att jag väljer alternativ två. För annars måste jag stiga upp tidigare i morgon och tvätta håret och det vet jag att jag definitivt inte kommer orka. Så då handlar helt plötsligt valet mellan stinkande fötter i ensamhet eller skitigt hår bland folk. Det är ett ganska enkelt val om man ser det från den sidan...

Love is in the air

Har haft en mindre angenäm dag idag. En av de där obehagliga detaljerna jag skonar er från. Jag nöjer mig med att säga att jag har varit med om värre, men jag har också varit med om mycket, mycket bättre!

Jag tror våren nästan har smugit sig på oss. Inte för att det är varmt ute, eller för att snön är borta, eller för att det börjar knoppas i jorden, eller för att björkarna börjar bli gröna, utan för att alla verkar så himla lyckliga. Det är kärlek överallt runt omkring mig! Det är en klassisk försmak av våren... Jag hoppas bara vädret kommer ikapp snart. Om inte annat så skiner solen idag åtminstone. I Växjö! Så det finns hopp!

Min härliga VG-svit i Kriminlologi fortsätter. Den där tentan jag skrev när jag var som mest förkyld och febrig för ett par veckor sen kom tillbaka idag. Jag är nöjd så länge jag slipper skriva om. Så, nu har jag varit glad över det, dags att börja på nästa tenta. Yey!

Annars är veckans stora glädjeämne att Lelle har bokat sin hembiljett! Lagom till påsk är hon hemma och jag lovar att inte lämna hennes sida på hela helgen. Jag kommer nog inte ens låta henne gå på toaletten själv, tänk om jag tappar bort henne?

Nu ska jag återgå till soffan och Lelles Nintendo. Jag måste ju öva... ;)

Det där med att vara tjej...

... är minsann ingen dans på rosor! Ibland undrar jag om det inte hade varit lättare att vara kille. Som tjej ska man först stå ut med mens (okej, jag har ingen för tillfället tack vara mina eminenta minipiller men ändå), och det handlar faktiskt om att stå ut. Jag har hittills inte träffat en enda tjej som faktiskt har njutit av sin mens. Och om man som jag inte har mens då får man dras med väldigt smärtsamma cystor på äggstockarna. Och tro mig, det gör ont! Sen får man bröst. Inte heller en helt angenäm upplevelse när dessa börjar växa. Speciellt inte när de inte slutar växa. Nej, det är inte särskilt kul att ha stora bröst (säkert inte små heller). Sen kommer vi till det här med att gå till gynekologen. Att lägga sig där på britsen och slänga upp benen i de där stöden hämtade från skräckfilm ala 50-tal är bland det värsta jag vet! Ännu värre är det när de sliter delar ur kroppen på dig. Jag snackar cellprov som jag var och tog idag. Därav denna långa tankegång kring kvinnans mödor. Det känns som om det skulle vara så mycket bättre att vara man. Visst, nu vet jag inte all skit som män får gå igenom, det är säkert inte särskilt kul det heller. Men jag har sparat triumfkortet; vara gravid och föda barn! Ingenting killar får gå igenom kan toppa detta. Nu har jag själv inte gått igenom det (tack och lov) men jag har en del i min närhet som har och jag säger bara AJ!!!! Så idag säger jag fy för att vara kvinna! Fast jag hade nog inte velat vara man heller...

Ordbajseri

Jag sitter i biblioteket och skriver en inlämningsuppgift om straffpopulism. Jättekul, jag lovar! Eller inte... Har fått ihop 2 1/5 sidor och det ska vara 3. Men jag ör inte människa till att slänga ihop den sista sidan. Ordbajsfunktionen har övergett mig. I stället har jag drabbats av en overklig längtan efter att återuppta mina facebookspel.
Men jag tänker motstå frestelsen för jag vet att när jag kommer hem så kommer jag ha tröttnat på dem.
Är på lite bättre humör idag jämfört med igår. Då var det verkligen en blä-dag. Ska kolla upp lite andra alternativ till träningen. Jag vill verkligen träna, det får mig att må bra både fysiskt och psykiskt. Jag är inte som jag ska om jag inte får träna... Alla dom där konstiga tankarna som ibland trängs i mitt huvud brukar alltid försvinna ett tag när jag svettas och stånkar på något pass. Och den där pausen är ofta precis vad jag behöver. Ibland tröttnar jag så på mig själv och min hjärna. Speciellt nu när jag går hos kuratorn. Hon väcker nya tankar och det är inte alltid så angenämt. Man skulle kunna säga att min självbild har fått sig en törn och nu måste jag bygga om den. Jag undrar vad fenomenologerna hade sagt om det...

En sån där dag...

... där allting går fel. Det slutar med att jag kommer till gymmet och möts av nyheten att anläggningen ska likvideras. Alla pass är inställda från och med imorgon och gymmet kommer stängas om två veckor när maskinerna återtas av leverantören. Åh vad glad jag blev då... NOOOT!!! Så nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Jag måste ju träna annars kommer mitt knä att gråta. Jag hoppas på att det öppnar ett nytt gym på samma ställe inom kort.

Jaja, nog om det. Helgen har varit helt okej. Jag har varit i Kalmar och firat lillebrors 25-års dag. Helgen skuggades lite av att ena systern fick sammandragningar, tack och lov lyckades förlossningen häva dem, och andra systern ligger inlagd med ett blödande magsår. Det är verkligen inte systrarna Anderssons vecka...
Känns lite som Stinne brukar säga; Universum är verkligen mot dig Allis. Men det är väl bara att leva med...
Usch, det här blev verkligen ett deprimerat inlägg. Men man kan inte vara glad jämt. Och som tur är så surar inte jag särskilt länge... I morgon blir det bättre igen!