Det där med att vara tjej...

... är minsann ingen dans på rosor! Ibland undrar jag om det inte hade varit lättare att vara kille. Som tjej ska man först stå ut med mens (okej, jag har ingen för tillfället tack vara mina eminenta minipiller men ändå), och det handlar faktiskt om att stå ut. Jag har hittills inte träffat en enda tjej som faktiskt har njutit av sin mens. Och om man som jag inte har mens då får man dras med väldigt smärtsamma cystor på äggstockarna. Och tro mig, det gör ont! Sen får man bröst. Inte heller en helt angenäm upplevelse när dessa börjar växa. Speciellt inte när de inte slutar växa. Nej, det är inte särskilt kul att ha stora bröst (säkert inte små heller). Sen kommer vi till det här med att gå till gynekologen. Att lägga sig där på britsen och slänga upp benen i de där stöden hämtade från skräckfilm ala 50-tal är bland det värsta jag vet! Ännu värre är det när de sliter delar ur kroppen på dig. Jag snackar cellprov som jag var och tog idag. Därav denna långa tankegång kring kvinnans mödor. Det känns som om det skulle vara så mycket bättre att vara man. Visst, nu vet jag inte all skit som män får gå igenom, det är säkert inte särskilt kul det heller. Men jag har sparat triumfkortet; vara gravid och föda barn! Ingenting killar får gå igenom kan toppa detta. Nu har jag själv inte gått igenom det (tack och lov) men jag har en del i min närhet som har och jag säger bara AJ!!!! Så idag säger jag fy för att vara kvinna! Fast jag hade nog inte velat vara man heller...