jag borde ha stannat i sängen idag...

Aina fyllde ju år för ett par dagar sen. Då fick hon massor av blommor, så många att hon och David inte har plats för dem själva. Så hon kom hit med en vas.

Hel plötsligt doftar lägenheten tulpaner och vårkänslorna börjar spritta i tårna. Visst för att det var ganska kallt, grått och blåsigt ute. Men ibland tittade solen fram så varför inte ta en promenad? Jag kom bort till SSS när det började snöa. Jippie. Men det lägger sig åtminstone inte tänkte jag. Hahaha, Allis, universum hatar ju dig! Klart det lägger sig. Det här var vad jag vaknade till i morse:

Förutom det så väcktes jag av att min vänner som älskar att gräva, hacka och spränga var tillbaka. 07:00. Ingen som försover sig här inte. Dessutom har en monsterfinne grävt sig fram under natten och satt sig lägligt på hakan. Så nu är hela läppen svullen. Häromdagen skulle jag steka hamburgare. Men de är ju frusna och sitter ihop. Det bästa är att ta en kökskniv och sticka emellan och försöka bända isär dem. Vi har alla gjort det... Inte alla slinter och sätter kniven mitt i handen. Och det är inte första gången jag gör så. Nu har jag en konstig känsla i lill- och ringfinger. Eller snarare brist på känsla, fingrarna känns alldeles bortdomnade. Risken är att jag råkade kapa en nerv. Har jag tur är det bara svullnaden som trycker på nerven och då går det snart över. Men sen när brukar jag ha tur?
Och så var det ju den här tentan jag ska göra idag...

Jag tror jag kryper ner under täcket och försvinner in i min egna lilla värld. Där finns inga knivar, grävmaskiner, tentor, snöstormar, eller finnar.