Vilse i svampskogen

i dag fick jag för mig att jag skulle ut i skogarna runt Ljungäs och leta kantareller. Jag gillar att gå i skogen, på med gummistövlar och fantasin så är jag redo för alla tomtar och troll. Det är något magiskt att gå i en blandskog där mossan växer tätt, där flugsvamparna (med lite fantasi) är stor nog att klättra på och ljuset som tränger ner genom träden ger det hela ett underbart magiskt sken.
Efter ett tag kom jag ganska djupt in i skogen; och jag såg verkligen inte vad som fanns två granar bort. Jag drabbades av en märklig lust att bara gå rakt in i mörkret men alla år av skräckfilmer har åtminstone lärt mig att man går aldrig in i en mörk, läskig skog ensam Så jag lät bli...
Efter ungefär en halvtimmes lallande bland mossa och skog och efter att ha skådat ett antal avsmapr i olika former och färger insåg jag att jag inte vet hur en kantarell ser ut, förutom att den är gul. Och det fanns många olika gula svampar i den här skogen... Och röda...
Så jag gick hem igen... Tomhänt.