Jag saknar dig...

Mitt livs kärlek är borta. Han kämpade så hårt hela sitt liv och nu fick det vara nog. Jag saknar honom så det gör ont samtidigt som jag är tacksam över att han slipper må dåligt. Folk frågar hur jag mår, hur det känns. Jag kan inte svara på det.



Jag har kommit igång med träningen igen. Äntligen efter ett par månader. Att jag har varit sjuk så mycket har verkligen förstört för mig. Men nu är jag pigg och känner att jag verkligen orkar och har energin. Samtidigt vet jag ju att träningen ger energi och det får jag aldrig för mycket av.
Ska hem till Kalmar en väldigt kort tur till helgen. Moa fyller fyra så det bli barnkalas med tårta. Jag tror den ska vara blå det här året. Tiden går så fort, jag förstår inte att hon har hunnit bli fyra redan...