Knas-tant

Efter vad som känns som evigheter har jag äntligen en kväll för mig själv. Den spenderas i fåtöljen (eller, nu sitter jag vid datorn men ändå) med en lagom bra film. The Ward heter den. Kanske inte det smidigaste att titta på när man jobbar på en rättspsykiatrisk avdelning men efter ca 20 minuter in i filmen hade jag redan luskat ut hur den skulle sluta. Jag umgås helt klart alldeles för mycket med galningarna. Och det ska jag fortsätta med hela helgen...
På måndag ska jag unna mig själv en kväll på bion. Ensam. Det kommer bli spännande, det är en sådan där grej som jag alltid har tänkt att jag ska utmana mig med men aldrig riktigt vågat. Nu ser jag faktiskt fram emot det!
Annars flyter det på i 160, som vanligt. Jobb, Kalmar, jobb, sova, jobb. Typ så...
Men jag har iaf gjort slag i saken och köpt mig en systemkamera. Eller, den är ännu inte betald och den har genererat en himla massa ångest. Det är mycket pengar det handlar om och jag är ganska osäker på om jag förtjänar den! Men oavsett så älskar jag den och jag hoppas på bra väder på måndag så jag kan gå ut och leka lite. Jag har inte hunnit med det så mycket och jag har en massa nya funktioner att lära mig. Men det kliar rejält i fingrarna!

Jag lyckades iaf få en bra bild på min hoya, blev rätt nöjd med att jag fick bakgrunden så suddig.

Jag känner att det här blev ett ganska hoppigt och rörigt inlägg men det speglar nog min sinnesstämning ganska bra. Jag är inne i en sådan period nu när livet kör alldeles för fort och jag ramlade av någonstans på vägen. Kroppen jobbar men hjärnan hänger inte riktigt med. Jag har nog glömt bort Allis lite grann den senaste månaden. I vanliga fall är jag väldigt noga med att ge mig tid för mig själv men som schemat ser ut i sommar hinner jag inte. Jag prioriterar annat. Och då blir jag lite knasig...
Men en knasig Allis är också Allis. Bara lite knasigare..