Nattugglan

Sitter på jobbet mitt i natten. Det är alldeles tyst och mörkt, bara lampan på expiditionen är tänd. Patienterna sover, eller de är åtminstone inne på sina rum. Jag jobbade dagen, hoppade in och tog natten också eftersom det fattades folk. Ska jobba vid 15 imorgon igen. Inte mycket sömn.
Jag slås av kontrasterna mellan att jobba dag och natt. Dagen är fylld med spring och tjat; gör det, gör så, fixa här, hjälp mig med detta. Ett aldrig sinande korus av röster som alla kräver något. Sen kommer natten och nu sitter jag i tystnaden och ensamheten och undrar om dagen bara var en dröm. Jag häpnas över kontrasterna och undrar om det alltid är så här eller om det är unikt för sommaren när alla vikarierna ska testats och utmanas. Jag vet inte vilket pass jag gilla bäst, dagen med alla aktivitet eller natten med total avsaknad av aktivitet. Jag vet i alla fall att jag skulle hellre jobba en natt utvilad, än att jobba som jag gjort nu, 21 timmars pass. Jag längtar till halv åtta söndagmorgon då jag får krypa ner i sängen och sova 6 timmar innan det är dags att återvända till dårhuset de kallar kliniken.