Har iaf kirrat ämne för B-uppsatsen. Kommer göra en replikaktion av en del av en pågående avhandling. Vi ska testa för att se om polisstudenter skiljer sig från övriga studenter vad gäller grad av aggressivitet. Kommer bli spännande att göra studien, lite stressigt dock, vi har inte särskilt gott om tid!
Känner mig lite knasig för övrigt. Är inne i en sån period där jag bara är så trött på mig själv. Just det här att jag alltid lever i något slags vakum, ständigt väntande på framtiden eller tänkandes på det förflutna. Vad är det för fel med att bara leva i nuet?
Minnet fungerar ju tyvärr så, efter en viss tid minns vi inga känslor, få detaljer. Alla minnen går från att vara känslomässiga till att bli fakta. Jag var där den dagen & gjorde detta, men jag minns det inte tydligt, det är mer en kunskap jag har. Är det den funktionen som gör att jag ständigt strävar efter det som inte är nu? För jag vet att vad som händer idag egentligen inte spelar någon roll? Om ett år är det bara fakta i mitt huvud? jag kanske ständigt letar efter den där kicken, det som gör att det för alltid är verkligt & nära för mig. Tyvärr vet jag ju att min hjärnas funktioner inte kommer ändras. Minnen kommer alltid att gå från att vara semantiska till att bli episodiska. Det är fakta, det vet jag. Men varför kan jag då inte sluta leta, sluta sträva?
Hmmm jag är allt bra knasig ibland va??
1 kommentar:
nu har du pluggat for mycket om hur huvudet funkar.. for det ar ju nu som raknas. inte forut & inte va som kanske hander imorgon. stirra dej inte blind pa gamla bilder utan gor nat spontant, overraska nan du tycker om & passa pa att leva! kvalitetstid med nintendot ar bra annars;) saknar dej min stjarna!
Skicka en kommentar