Jag har lovat mig själv att rycka upp mig. Så gott jag kan. Det är klart att jag har rätt till mina känslor. Är jag inte glad ska jag inte låtsas vara det heller. Wow, bara den meningen är ett sådant stort framsteg för mig. Innan tillät jag aldrig någon att se mig annat än glad. Ännu ett steg till att bli den jag kan stå ut med. Men... tillbaka till idag. Ja, jag kanske har fått en släng av depression. Okej, jag kan hantera det. Större delen av igår och även idag har jag stängt in mig. Bara varit, spelat nintendo, läst. Inte pratat med någon. och idag känns det faktiskt lite bättre. Så ensamtid är bra. Men samtidigt kan jag inte stänga in mig i min ensamhet för evigt. Jag måste hitta en balans!
Kröp till korset idag och ringde mamma. Jag insåg att det inte finns en chans att jag klarar mig ekonomiskt månaden ut. Det suger verkligen. Hej, jag är 26 år och kan inte klara mig själv. Kul. Men nu kan jag åtminstone boka en tid hos kuratorn. Tror att det kanske kan hjälpa.. Vi får se.
Jag jagar fortfarande regnbågens slut
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar