Att lära sig av misstag.

Idag vet jag något som jag inte visste igår. Träningsvärk går inte att träna bort. Kände mig lite stel efter träningen i måndags så jag tänkte att om jag springer en halvtimme och sedan tränar en timme Afro så ska det nog bli bra. Afron var fantastisk, inte så mycket Afro egentligen, påminde mest om Jazzlektionerna för hundra år sedan. Men åååh så kul det var att få dansa igen! Det var ju såklart helt omöjligt att ta det lugnt då, lyckan över en ny koreografi tog snabbt död på alla sådana tankar. Så; när jag väl kom hem, hade duschat och krupit upp i fåtöljen så började det smyga sig på. Denna smärta. Totalt självförvållad och ganska skön (till en början) eftersom man vet att den kommer av någonting bra. Men ändå. Har sovit bra mycket mindre än jag hade önskat och varje steg är en plåga. Tanken på att behöva kliva i ett bar byxor i morse var nästan nog för att jag skulle bli liggande i sängen tills imorgon. Men jag tog mig upp. Nästintill gråtandes. Hade ett muskelpass bokat till ikväll men jag avbokade faktiskt det.
Jag har lärt mig av mitt misstag.